Idag tog jag mig lyxen att gå till frisören, eftersom jag visste att det skulle bli en ganska stor förändring så visade jag Sol bilder på liknande frisyrer igår. Det slutade med att hon grät över att hennes lugg är kort, tydligen vill hon ha långt hår som storasyster.
På vägen till dagis för att hämta hem Sol, funderade jag på om jag skulle sätta på mig min mössa för att gömma håret och kunna visa henne i lugn och ro hemma istället, men tänkte att jag har ju förberett henne så det går nog bra endå. 2 sekunder efter att jag kommit in på gården så ångrade jag mig, mitt barn tittar skräckslaget på mig och sen springer hon och gömmer sig under en bänk och blänger på mig.
Tillslut får jag ut henne och hon springer i stora cirklar runt mig, hon påminner om ett rådjur.
Väl utanför grinden så säger Sol att jag inte ser ut som hennes mamma.
Jag försöker ta bort håret och bara visa mitt ansikte, men det verkar inte fylla någon funktion och istället väljer jag att lyfta upp henne, hålla henne som jag brukar och upprepa, känner du att det är mamma? Tillslut mjuknar hon och nickar och talar om att hon inte gillar pussar.
Jag frågar om hon tycker att jag är fin och hon svarar jag vet inte, jag tycker bara om min mamma.
Sen går vi hem och mamma 2.0 verkar ha fått godkänt.
Fröken kaos och kärlek 
Jag läste din presentation. Jag har Asperger och ADD. Jag kröp då jag var fem månader och gick/sprang då jag var nio månader. Jag var väldigt inåtvänd och ”blyg” och hatade förändringar redan som liten. Slutade amma tidigt av fri vilja och sen har maten alltid varit svår. Kände igen mig i mycket du skrev om din flicka. Så bra att hon fick diagnos i tid (jag fick min då jag var vuxen och det gått åt pipan med skolan.) Jag minns då min pappa rakade av sig mustaschen och skojade att han var ”en ny pappa” och jag fick panik. Var cirka åtta år då, och för mig var han en helt ny pappa. Skitläskigt. Det tog jättelång tid innan han blev min pappa igen. Minst till mustaschen var som vanligt. Jag är ansiktsblind och har svårt då folk byter frisyr och kläder, för då känner jag inte igen dem. Tycker du skriver så bra och fint om Sol i din blogg! Hon är lycklig att ha en mamma som bryr sig så mycket om henne. Ville säga det. (Och fin frisyr förresten!) 🙂
Hej M!
Tack för din kommentar och dina ord, det är fint att få höra.
Intressant det du berättar om din upplevelse, det hjälper mig att få en djupare förståelse för Sols reaktion, och jag tänker att mitt strategi att låta henne känna att det är jag, istället för att låta henne se, var en strategi som borde hjälpa. Så tack igen!
Hej!
Inväntar fler inlägg! Börjat följa dig och din dotter!
/lusse
Hej!
Välkommen, hoppas du kommer att trivas 🙂